…sömntutor på tåget och jag sitter här och funderar.. kassar fulla med öppnade julklappar ..faktiskt sover inte alla ..många bara gäspar och många läser .. men en del bara skojar för egentligen har de somnat med boken i handen.. tåget åker genom snölandskap och det yr utanför fast jag inte kan se det riktigt.. det är kolsvart ute.

Från Borlänge till Uppsala sen hem och klappa katterna ..sova i egen säng och fundera på nästa steg i slutet av det här året. Jag tänker att något bra slut ska jag ordna.. vill göra något som gör allt fint och tänka på det goda-

Jag har önskningar för 2010 massor av tankar på hur jag önskar det kan bli. vad jag vill göra och vad som ska ordnas i ordningen.

sommaren  cykla på Gotland..sand mellan tårna och vind i håret ..regn på tältduken och en annan hand att hålla i smyg.      En hand jag längtat efter i många år.

Jaja det är en annan saga det…..

Juli..kanske blir det bästa månaden .  Maj och juli .. det är fina månader.. och kan bli bra för planering och sen händer det. Underbart när havet möter elden och det blir en solnedgång som gör att vattnet brinner i kroppen….. de vilar en hemlighet här tror jag, som väntat på att få leva upp .. som en urminneskänsla som måste få komma till uppvaknande.. i nutid.

Just nu har något väkts till liv från att legat levande i under världens gråa zon…Nu lever det upp fullt av  liv och viljan till möte och längtan till återförening ..sen så stark känsla att det inte skulle gå att dämpa det igen.. livet säger inte det .. det säger lev nu aldrig mer sen ..

Jag önskar ALLA fina Vänner en

Varm och Fridfull helg….

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Förvandlingen,

En sol växer i mitt hjärta, trots kylan därute, en iskall vit snöig kall värld har brett ut sig.. så känner jag solen i mitt hjärta.

Nu är konsten i tid..

Det som är får vara , det som varit var då, det som kommer får komma.

Tänker iallafall om jag skulle möta upp.. stanna kvar och andas samma luft.

hur gör man ..

för jag orkar inte… jag vill inte tjata.. blir stressad.. vill vara snäll och att morgonen ska vara lugn och fin.. mysig frukost ..utan gnäll och skäll

MEN han går ju inte upp ens.. bara ligger där..säger till 20 ggr på en timme och han somnar om så fort jag väckt honom för 20 gången.. jag blir tokig… hur gör man? hur motiverar man? hur blir man en snäll och hjälpsam mamma när han inte vill?… hur ska skolan förstå vilket arbete det ligger bakom att han överhuvudtaget kommer dit.. ??????

HUR ska det bli sen när jag börjar jobba.. kommer han aldrig gå då? kommer det bli så att jag ska ägna min morgon till 100 telefonsamtal och tjata den vägen.?. hur gör man .. blir helt uppgiven .. få bara skrik och sur min tillbaka ..

NU vet jag inte vad nästa steg blir.. snart är det försent att han överhuvudtaget går till skolan för det är bara lunch och 2 timmar kvar på dagen.. det kommer ju inte gå …hur ska han klara det sen då. hur ska det gå för min älskade pojke min son… mitt barn..

VAR ska han hamna tillslut., varför vill han inte kämpa mer.. varför ger han upp varför förstår han inte varför varför varför..

förvånad .....ja .....och tom ...ja

sen var det inget mer..

Jo jag söker efter ett klot det är grönt lite skimrande och det liksom rör sig inuti det.

nån som sett ett..eller känt..?

Koncentration . det är ända lösningen.

Nu ska jag göra vackert i regnbågsfärger.

Suck.. jaja vad är väl en bal på...

Dansar vidare i vardagsvirvlar och sneglar på..

Det är som det är somliga är som somliga är .. ju.. faktiskt.

Jag också ..kom jag på.

jag tycker det vore fint att se en människa jag bryr mig om visa sig igen....

jag tror inte det kommer ske. jag vill vara en vän men antar att det blivit fel från början och det inte blir mer än så här. vad som är fel .. vad jag gjort eller sagt har jag ingen aning om.. jag är väldigt ledsen för det .. jag tänker och funderar nästan hela tiden .. är inte bitter är inte arg men väldigt ledsen och fundersam. jag är som jag är .. känslig romantisk och alltid hoppfull... visst kände jag mig lockad och nyfiken..men vad det hade lett till det hade jag ju förstås ingen aning om.

tråkigt är det iallafall..och jag kan inte släppa det .. vill så mycket veta vad som är fel.. eller vad som fick det att bli så tyst.

jag finns kvar här och jag önskar ..verkligen ..att det blir en fortsättning på vår vänskap...

Från att vara på väg in i ett stort "livsavgörande" så hoppar jag av och känner en sån inre ro..
Hur är det möjligt.
Vad som händer nu är bara framtidens universella planering.. jag har ingen aning om den planen.
Det ända jag vet är att jag måste hitta en väg nu .. en annan väg. och knacka på massor av dörrar.. för att se om den vägen ligger bakom där.
Ska sitta i en båt och tänka att vågorna får ta mig till stranden och därifrån ska jag gå med lystna steg ... söka efter inspirerande känslor och små eldar som behöver mer kraft.
Jag ska vara den för mig som jag vill se mig som
Därifrån ska det hända något som gör att jag vet att livet är gott och bra och mer än bara tyllgardiner och fluff.
Ser fram emot det innerligt.
Pannlampa och anteckningsbok och kamera ska vara mina verktyg och ordets kraft ska göra mig intressant och önskad.

mitt i galenskapernas dansande blixtrar ..i fyrverkerier och stirrande blickar.. vänder vi därifrån för att möta en värld av oro och undran och rädsla.. vi gick till akuten .. vi stannade där och väntade .. vad är det som händer med mitt barn.?? vad gör att hans hjärta inte gör som det gjort förut.. vad i hans kropp säger stop och varför. ÅNGEST.. panikångest attack .. varför.. ingen orsak ?? vaddå. hur kommer det sig att det finns verkan .. och behandling om inte orsak finns med i bilden.?
Hur väljer man att tänka då.
gräver .. djupt i minnet hans liv har ingen ram .. hans oro har alltid funnits.. har han någonsin fått känna att han lever fullt ut utan tankar om försvar.?
vad gör vi nu? vad vill han.. ingenting.. det är som det är mamma. NEJ det är inte det .,. jo ok.. men det går att jobba med det..orkar du ..? orkar jag .. orkar vi.? det finns orsaker hela tiden ..ibland virvlar dem upp och på minner i situationer. då man minst anar som ett blött löv som plötsligt landar i ansiktet på en.. man slår bort det men det tar ett tag för kinden att kännas lugn och vanlig igen. Och jag kan bara vänta .. kan inte forcera. bara tålmodigt se på hur han står i geggan och tror att... det är så det är mamma.. det är så här för alla..det är inte som när du var liten.. allt är annorlunda nu.(säger han övertygad)
Men.. säger jag.. överröstad. människan skapades in i ett skal där känslor och tankar och organ skulle samarbeta.. vara helt. där finns inget då och nu..bara varat.utifrån skjuts pilar och intryck mot en som gör att man påverkas till att komma i obalans eller i balans.. men kan välja.valet är din största makt och det som gör dig till den du vill vara.

händer det något jag inte har en aning om? här i närheten av mig .... trodde det var lugnt ..liksom,

tänker att det vore fint om någon förklaring kom till mig...ord..oro...undran ...är det jag...något konstigt är det..

Det är väl inte helt vanligt att bara vara helt osynlig...utan anledning......direkt.

Jag tycker det är trist...tråkigt...blir ganska ledsen också...

Att ge energi och kraft och tankar...sen blir det som man gett det till en vägg..ett overkligt osynligt mjukt fluff...som jag kanske bara inbillade mig.

Det är trist och tråkigt som sagt...jag vet att jag fick så mycket tillbaka. och jag tyckte det verkade så verkligt...men det var kanske inte något värt...vad vet jag...för mig var det det.

Det kanske bara är det att himlen är grå. Det klarnar ju upp såsmåningom och då kanske allt klarnar och får en förklaring som jag förstår.

jag slutar ju inte hoppas...och det är så typiskt mig.

hmm jaha.. önskan då.. hur stark ska jag göra den ?.. allt vad jag orkar?.. till bara en sak eller fler?.
undrar hur mycket det kan räcka till om jag lägger alla önskelappar i en skål,
ställer det i fönstret så att alla krafter från universum kan virvla ner däri,
sen väntar jag till fullmånen ..
då eldar jag dem i en burk och sprider ut dem för vinden..
sen vid nymåne knäpper jag på "inkomstknappen"..
börjar det falla på plats då.. ?
allt det där som ska komma för man väntar och ser tiden an.
det vore ju fantastiskt.
...värt att prova iallafall..
inget dåligt kan ju hända.... fokuset blir desto starkare bara..

samlar lappar nu då..

saknar ingenting

har det mesta

det är som det varit länge nu

igen så är jag här i det jag haft

en liten blomma står kvar och blommar

men jag låter den stå så dör den inte så fort

kanske kan jag sätta mitt frö brevid

så delar vi marken och kraften

men nu går jag ensam

lite sakta

väntar lite i stegen

innerst hoppas jag.

fast jag fortsätter nu

Ska dansa idag.. fram över den här blöta kalla jorden.. barfota i vilda snurrformationer.. hoppa i vattenpölar och skratta av galen glädje.. det finns inget bättre att göra just idag. ..kanske hälla färgen på marken och göra gatukonst det vore vackert.

Sjunga den mest osjungna sången med de nyaste orden som ingen annan hört. den som kommer från någonstans långt för länge sen.

jippie.. vad roligt !!

( karavanen ..blev en enkvinnans show och tonerna drunknade i buller och bong.. färgen grånade och nån blev arg och sa.. SLUTA!!!)

Går väl in då och fortsätter mitt galenskapande här innanför. vad är då liv och leva?

Jag började försiktigt putta upp min dörr.. såg ett ljus och ett lugn där bakom..
Nu står jag här i dörröppningen och sneglar.
Vad ska hända nu då... det händer inget .. men det ser
så väldigt fint ut där ute.
Men jag tror inte jag vågar gå dit ..
jag ska kanske stänga igen.. men lämna nyckeln i dörrens nyckelhål, så jag inte behöver leta länge igen.
Ska jag stänga den lite iallafall.. lite sakta.
Jag kan ställa den med bara en springa öppen.
En smal springa. så man måste gå nära för att se in ... eller ut..
Lägger min slitna filt här innanför och vilar .. plockar vidare med mina lappar och lösningar.. pusselbitar och trådar.
Jag kanske inte är klar ännu.
men dörren står iallafall öppen lite.. och helst vill jag inte låsa den .. helst vill jag öppna den på vid gavel . och se hur gräset växer in i rummet och slingrande gröna grenar söker sig in hit och ger mitt rum liv.

Jag rider på en våg av hopp, kärlek och tro.. vill INTE ramla av .. vill inte att hästen skenar eller faller själv.
Ser att långt där borta i fjärran lyser solen ännu starkare.. och det är dit jag vill...och jag tänker klamra mig fast i manen .. och försiktigt smeka hans hals och viska ömma kärleksfulla ord i hans öra.
Hans hovar ska vandra trava ...gallopera och leda mig på vägen. Jag sitta kvar och skulle jag självmant gå av ska jag aldrig släppa hans man...
vi kommer rida genom regn och storm och sol och vårlig grönska iskalla berg och hala stigar...
Men vi kommer fram.. jag känner det på mig. jag känner lusten och ser glöden i hans ögon...
Där framme ska vi dela på gräset .. på hallon och täcket som värmer oss om natten.. dit är jag på väg...och jag längtar ...

Går du med mig på cirkusromantisk kvälls promenad

Håller du min hand när jag ler åt Lindanserskan som spänner sina muskler till dragspelstoner

Smyger du med mig på Clownen som sotar sin näsa och ritar sina tårar i sitt vitpudrade ansikte

Far vi med pariserhjulets virvlande vindar i höjder ovan stadens myller... nästan nära stjärnorna.

....dansar du med mig medan regnet fyller världen med skratt

vaknar med känslan i magen jag inte haft på så länge.... dagen känns så lång och jag glömmer andas ibland.. frågar mig hur tid kan vara så tänjbar.. det är nog ingen slump. det är nog en början på en fortsättning som aldrig fick upptäckas. hinner man med att förstå hur det ska tas tillvara så kan det gå riktigt bra.. det kan leda till fontänsyndrom..
Går med små steg fram.. försiktigt och med en tyngd i varje steg ...trots försiktigt...
jag vill inte skynda men rusar i tankarna..rusar med brusande huvud och bubblande känsla och hjärtat slår ibland väldigt fort och jag kommer på mig själv att jag ler .. ser nog ganska fånig ut.. solen har börjat gå upp inom mig igen och det är värmande... ger och får... får och ger och söker och finner och ber och ser och hör och drömmer och väntar och skyndar och jag.. är nog på väg in i något ... jag vill inte komma därifrån .. jag vill vara där till fullo ..i det som gör mig sån.här

faktiskt så tänker jag.. vad har jag att förlora nu då.. allt eller inget antagligen.. jag vet inte vad som är rätt ..fel eller bara lagom..

tänker att jag vill nu och orkar inte vänta. vill vara i det som jag längtat efter.. iver iver iver.. ja det är så det är..

hur passar det sig då när man är kvinna och ska vara så hemlig och försiktig.. ahhhhggggrrrr jag är ju inte så egentligen..

fan jag är frustrerad.. hjärtat dunkar och magen drar ihop sig och tankarna lämnar inte .. fan .

vill helst bara skrika ut.. att jag vill nu och det är rätt .. var inte så fösiktig..

men så finns den där snälla försiktiga ...som en gång lärde sig att inte ta för sig av det som livet ska vara.. varför tänkte jag alltid att jag inte dög.. inte var nog fin osv... fan det är så sjukt.

och så ska det vara det som styr mina tankar fortfarande fast jag förstår vad fel det är..

hur ska jag vara... vill ju så mycket och ser och vet att det är det finaste... det mest värdefulla att vara i.. vill veta.....som sagt jag är ivrig..

ok jag låssas vara svårflirtad.. det har jag hört är bra.. eller att vara svåråtkomlig .. ja annars kan man ju verka lättfotad och lättfånga.

nej.. jag väntar här och säger som det är till den som jag vill ska veta det..

så fort jag får tillfälle..

puh!!!!

Somnar med tankar i molnen och fötterna i dy.. däremellan är det både kallt varmt och kallt igen. Skakar av mig leran och förvarar hjärtat i en liten box med sammet .. för någonstans ska jag väl kunna förvara det så jag inte går sönder och skadar det för mycket. Ibland skakar det där inne så jag tror det ska gå sönder trots allt. Vem ska jag låta öppna min ask och i vems händer ska jag våga lägga min mask och mitt hjärta och vara säker på att jag klarar mig att jag är trygg nu. står och är hel ..visar mina draperier ,, visst är dem vackra.. visst glänser dem i solen. nej!!! dra inte bort draperiet .. det är finare så här.. där bakom är det bara betong och gråa väggar ( är det därför jag tycker betong är vackert) Dricker saften ur vinglaset det är ju bara lite socker.. visst blir jag sötare då.. dansar bort i virvlande yrvädersdanser och tycker att livet leker.. Alla mår ju bra nu ..mina barn och jag och min familj och alla ... Egentligen önskar jag mig en annan del av världen ..... i en annan del av världen..... en grön.skön. solig.varm.kärleksfull.daggvåt.lövsusande.doftande.skratt.kramar.förtroende.dela.närhet.......gå en promenad i regnet barfota och hoppa i sommar ljumma vattenpölar...jag längtar dit så jag tycker det här inte just nu är liv.. Möter dig och känner fina känslor , men vågar jag tro , vågar jag ge, vågar jag tänka , vågar jag se det som är på vägen.. ...Nu måste jag gå ut och bara vara ..

Det har varit en så omtumlande vecka .. jag visste inte hur jag skulle klara det.. men jag gjorde det och tiden har sin läkning och allt har sin tid.. jag VET ju det.
Separationsångest från sitt stora barn... det är en så otroligt olustig känsla, massor av minnen fladdrar förbi .. som när han för första gången såg på mig mitt sitt våta skrynkliga ansikte och ögonen alldeles mörka och redan då sökande... när han dansade fram över golvet till barnvisorna vi alltid skulle lyssna på... när vi gjorde fjärilar med målarfärg på vikta papper.. det var alltid så spännande att öppna papperet.. alla sagostunder med närhet och gos... minns den lilla handen som höll min när vi somnade på kvällen.
ifrån dessa minnen till den värld som nu pågår .. när skrik och våldsamt beteende och ord som ..GÅ!! BRY DIG INTE !!! JAG SKITER I DIG!!! LÄGG DIG INTE I!!!
Allt tyder på att klippa navelsträngen och det med råge.. jag måste ju gå igenom det här och han med han är på väg att bli självständig och lär sig ta sig fram i livet. jag önskar bara att jag lärt honom vart han ska hitta sin styrka och visat honom när han ska vara insiktsfull och tänka .. att han förstår vad som är rätt och fel och hans val för livet är givande och växande .. min största rädsla är att han gör ett snedsteg som gör att han hamnar lågt och att det kräver mer än han förmår att ta sig upp igen.
Jag kan inget annat än stå bredvid och vara till hjälp när han vill..

Sommaren är i sitt esse .. det är så varmt att man knappt kan vara ute. i skuggan är det runt 27.29 grader.. vatten är en livsnödvändighet.. tänker på de äldre som många blir dåliga i det här varma. hjärtat får jobba hårdare..
Malva åker på Ting ikväll hon ska åka natt tåg för första gången och sova i sovkupé .. hoppas det inte blir för varmt. hon tycker det ska bli spännande att sova på tåget. startar i Stockholm och vaknar i Oslo.. sen en liten resa kvar mot Telemark. där hon ska vara med sin pappa i en vecka..
Albin och jag ska försöka ta oss till landet och komma till bad och skog. katter och hund ska med. det blir nog skönt bara vi kommer dit.

Jag visste att den här dagen en dag skulle komma, dagen efter och jag väntar på att mitt stora barn ska komma hem..en orolig kväll innan och jag förstod inte vd som hänt. besviken och faktiskt lurad.. är jag så blåögd ? Jag vill ju lita på han mitt barn.. är det så det blir eftersom man alltid finns kvar som förälder..så är det lätt att tänja på överenskommelser..

Det är det mest sårbara..mitt hjärta,,min syn på mitt barn.. barnen är alltid ens barn.

Jag blir eller jag är ledsen idag ...väntar på bortförklaringar och förklaringar... men hur mycket av det är sant.. hur mycket är överstruken sanning,,

Det är nog inte första gången jag kommer sitta med den här känslan som jag har nu..

En hemma dag i godan ro.. Malva är lite krasslig och jag har inte gått ur sängen ännu. Albin sover fortfarande, han borde vara i skolan men det är som det är och jag säger inget mer om den saken.

Idag ska mycket fixas, och jag tänkte förbereda för fredagen för avslutningen i skolan .. sen är det sommarlov. i 10 veckor. Gotland stugan och urkult och reggae festival i uppsala som avslutning.

Imorgon ska jag till Hijazz en stund för att lyssna på lite musik. ska bli trevligt. det blir inte sent eftersom Malva och Albin är hemma undertiden...ja ibland vill jag skriva men det är lite segt och jag har inte ätit frukost ännu. det är nog dags för det nu .. kaffe ägg och en god smörgås.

det bara händer tomtebloss syndromet har drabbat mig igen.. jag är väl bara sån antar jag.. känns iallafall underbart att vara i en så lockande spännande känsla ..det finns ibland inget som går upp mot det .

Det ända som är dumt med det är vilken plats det tar i mig.. hur det får mig att helt och hållet bli genomdränkt så ingenting annat kommer in eller kommer ut ...det är underbart i vånda..ja kärleken är väl så. drömmarna tankarna känslorna viljan lusten och värken underbart. och sårbart .

jag finner ingen ro just nu.. och all min tid och tanke är bortom förnuftet.. men jag njuter och vill vara i det samtidigt.. så jag stannar ..och är kvar så länge det varar.

..ibland blir jag fundersam över allt det vackra.. hur kan jag ha ögonen för det..och ibland bara se det fula..är kärlekslängtan så stor att mina fantasier om det evigt underbara gör mig blind och fördomsfri.. eller är det så att det jag ser och känner ärdet rätta. Hur ska jag veta det.. möter en man jag ser honom komma och jag ser honom gå.. jag undrar vad som gör honom så fin och vacker när han en gång bara var en vanlig man.jag förstår faktiskt inte.

trevar i mina virvlande tankar och undrar mer vad jag gör med mig när jag förblindas helt och hållet.. är det min naiva kärlekskranka längtan.. trots alla törnar jag rivit mig mot.. som gör att jag blir så hoppfull. jag vet ju inte. borde jag inte efter alla år veta hur jag fungerar vart jag ska stå hur jag ska göra , vad jag vill och vem jag är... jag är i ständig förändring ibland faller jag tillbaka till intet vara känslan där min värdighet blir inget mer än litet. jag vågar inte ta för mig vågar inte tro vågar inte vara öppen och visa vad jag vill. tror att jag inte får ..men för vem. .vem står och säger att du får inte ..du är inte värd. till andra säger jag så ofta att deär värd allt devill och önskar.. men jag säger det inte till mig själv.. självförnedring antar jag att det kallas.

Det är svårt att vara tonårsmamma ... eller kanske tonårsförälder för det är väl lika svårt att vara mannen i familjen . Särskilt om man är ensam med det hela ansvaret.
Jag förstår inte hur man gör ibland. Ena stunden når jag honom och det känns riktigt bra ..sen känner jag ett svikande och till slut kommer ett GÅ!!! .
Hur gör man. Jag får bli som en kramig orm ibland. som går att krama och är snäll och mjuk sen också kunna slingra mig in och vara listig kanske en rävliknande orm med extra mjuk päls skulle vara en bättre liknelse.
Ibland är jag bara en kramig mjuk mamma som vill kunna möta honom som det och visa hur mycket jag älskar honom. Men ofta ur den söta varma varelsen lingrar sig en liten ormtunga ut och väser. inte en ormtunga somtalar i kluvenhet .. men som väser och ställer en massa ibland orimliga krav för stunden.
Hur gör man. ?
Vet någon svaret.
Gotland, när sommaren kommer och vi åker ut till vårt paradis i Ireviken .. där är det ända stället där vi möts utan murar och rop från andra inblandade. som "typ" skolan , skolan och skolan. och kompisar som han måste vara någon för . Där är han bara .
och vi är det tillsammans.
Havet naturen vindarna solen stenarna och vi ser varandra i ögonen .och skrattar tillsammans. sitter vid elden i solnedgången och när det blir mörkt somnar vi i tältet. Ingen tv ingen telefon ingen affär , ingenting annat än varat.
Jag längtar dit så innerligt.. vi längtar . han pratar om det .. jag älskar mina barn för att de är de fina människor de är i deras själar och hjärtan. ...jag älskar inte allt de gör.. men de dom är . de finaste.

jag har fått min sanning att smeka mig på ryggen .. som för att inte skrämmas när den väl han ifatt mig. den fanns där så uppenbar och självklar....och flåsande vände jag mig om och insåg att det inte är någon ide att springa längre. jaga . glömma och ha huvudet inne i ett luddigt moln och bara se det vackra.
min sanning är sårbar. den är bortglömd och dömd av mig att glömmas bort.
varför ... det är ju den viktigaste frågan jag bör ställa mig själv då. svaret blir enkelt nu.. det gör för ont..
ser mig som en sorgfågel på en öde liten karg ö.. hur mycket vännerna än står och ropar så inne i mig är det tomt och kallt och ensamt.
och jag står där som martyrens värsta bästa dotter och vågar inte ta mig därifrån.
lättjefullt kan jag säga att jag älskar .. jag älskar som ett tomtebloss,,, jag vill vara i min känsla av kärlek .. och jag låter det vara så här det är vackert hur det än är.. som en fjäril hoppar jag så från blom pistill till blom pistill.. och fladdrar fram i kastvindar med rodnande kinder.. medan någon som liknar mig, som är jag, står med armarna i kors och är väldigt arg och inte säger ett dugg.. är bara tyst...
När tidens varanden möts från då och nu ..händer det i mig.. det ger mig bilder som får mig att se klart .som får mig att kastas runt och minnas den jag var innan .. just då när allt började.
Jag älskade som en oskuldsfull flicka .. älskade den människa som jag möter nu och som får mig att minnas hur jag älskade då innan .. jag blev tvungen för att ta skydd... älskade utan att tänka att någon kunde få mig att vilja fly mitt ..det jag kallar mig . hon som gungar med glädje och sjunger för full hals utan att tänka att behaga eller inte vara tillräcklig .
vart kommer jag hamna nu.. när jag ser att jag förlorat.. eller är det kanske nu jag har vunnit.. ?

snart är kvällen slut och nattens tystnad tar över .. här i vårat lilla krypin börjar snart barnen somna in i sina sängar, det låter ju som att barna är små, men de börjar bli stora nu, fjorton är inte litet längre. och han har varit hos sin käraste i 6 dagar .. det är lång tid för en mamma som aldrig är ensam annars. iallafall nästan aldrig ensam. 8 år är inte heller litet lägre. hon sköter sig själv så mycket hon orkar. fast nu börjar det bli trötta suckar och tunga andetag. men det är svårt att slita sig från leken hon håller på med. Ibland har hon somnat när det blivit så. bara lagt sig ner och somnat på golvet .. vilken trygghet och frihet. jag tycker det är underbart.
I morgon är det skola igen efter en hel veckas sportlov. tillbaka till det vanliga igen. det som jag ibland kan känna är det jobbigaste av allt. tjatet på morgonen om att skolan börjar vi ska skynda oss och allt. jag är urless på det. men jag gör det iallafall det är mitt ansvar.

Några timmar har gått bara så blir det tjafs.. inte mycket men lite.. en tonåring som tycker att han ska göra som han vill och inte går och lägger sig fast klockan är 23 han är så trött på morgnarna att han inte går att väcka.. kampen går vidare.. det blir lika mycket kämpa i morgon.. puh!!

men jag älskar mina barn .. jag älskar han, fast jag bråkar med han.. jag älskar den han är ..men inte alltid det han gör.
så är det med barn. stora barn som små.

Natten har kommit nu .. på radion sjunger nån om en linsburk och en glasögonskurk som rafsat tagit 14 par glasögon....man kan göra låtar av allt .. det är ju bra ..haha Det var Emma!! hon är ju en av mina vänner Emma Nordenstam.. vad roligt !! Ha Ha..kändes lite som en hemma människa faktiskt..
i dag mitt på dagen hade jag öppnat fönstret för jag längtade efter frisk luft och jag skulle inte gå ut förrens senare.. då hörde jag plötsligt koltrastens försiktiga sjungande , det lät som den blev modigare och modigare till slut sjöng den en lång truddilutt.. och fast det var en av de värsta kalla dagarna så kändes det som lite vår.. det var ju så kallt idag att mina fötter var halvt vita av köld och jag hade liksom domnat bort. det är värsta kylan tycker jag och händerna. hua hua.
Jag satt också idag och fikade med min fina vän Disa, ibland när man inte kan prata så lätt så är det skönt att veta att Disa är en vän som jag kan vara bara med liksom helt tyst men det känns ändå som vi får ut nåt av att träffas och bara vara nära. det är bra och skönt.
Sen när jag kom hem fixade jag mat kollade fb och pratade lite med Ole.. Malva ringde också hon var i Dalarna och det var kallt kallt i huset.
Att vara ensam hemma utan barnen så lång tid känns konstigt, flera dagar utan dem det är inte som det brukar, men jag får nog vänja mig det kommer ju hända oftare nu antar jag , när Albin åker till Elvira i Örebro. det är fint.
nej sova vore nog skönt ska nog göra det nu det är ganska sent ju
.....im dreaming away...

En vän till mig skrev det här och påminde mig och andra om fruktan, vad det kan gripa tag i en ..det är lätt att glömma då.. att tillit är det som gör en modig och stark.. jag blev så tacksam för att jag fick läsa det här just nu.
jag fortsätter tanka mina tankar med tillit..
Tack AnnaKarin för att du påminde..


Tillitens Bön

Vad som än kommer, vad som än må ske
Nästa timme, nästa dag — även om det är mig obekant,
kan jag inte ändra det genom fruktan
Jag väntar på det med fullkomligt inre själslugn, likt havets stiltje i sinnet
Genom ängslan och fruktan hämmar vi vår utveckling
Genom fruktans och ängslans vågor tillbakavisar vi det som vill komma in i våra själar
Ur framtiden

Tillit till det som man kallar den gudomliga visheten i händelserna
I visheten om att det som skall komma måste ske, och att det i någon riktning har sina goda verkningar
Att framkalla denna stämning som måste bli till bön
Detta hör till det som vi måste lära oss i vår tid:
—att leva med rent förtroende, utan säkerhet för tillvaron,
med förtroende till den alltid närvarande
Världen

Sannerligen

På annat sätt går det inte om inte modet skall svikta
Låt oss stärka vår vila och söka uppväckelsen inifrån
Varje morgon
Varje kväll


Rudolf Steiner

vissa dagar undrar jag varför jag inte är hungrig.. hela dagen utan mat och jag känner ingen hunger..har jag nån slags ätstörning eller behöver jag inte tro att det är fel på mig. vill inte det.. så jag gör väl inte det. jag har en vän som inte äter i lååååånga perioder, hon lever på luft, dricker lite vatten, men hon är hur pigg som helst och ser frisk och stark ut, rosiga kinder och massor av kraft......hur gör hon ??? skulle inte kunna vara utan mat helt, jag tycker om god mat som ger en kraft och bra energier. så jag kommer inte testa hennes sätt. ska jag ha dåligt samvete för att jag inte klarar att träna som det står överallt att man ska.. jag tycker om det i korta perioder.. naturligt arbete är mer det som jag längtar efter. hugga ved, kratta , gräva, röja undan, klippa gräs osv..när jag ska få göra det igen vet jag inte.. nu som jag ska starta eget företag också.. när kommer jag bli fri igen efter det. just det gör mig velig inför beslutet att jobba heltid varje dag i hela veckan utan semester,.. hur blir det med barnens önskningar om Gotland och landet och andra små resor som vi brukar göra.. vet inte hur mycket jag ska våga .. nu står jag där igen vad är det jag går miste om om jag gör det här. inte ska väl rädslan få mig att inte göra en sån stor grej som att starta ett företag som jag tror på. det är ett måste i min situation att göra mig till arbetsmyra. det kommer säkert mycket fint och glädjande ur det med. hmmm ja det sliter mig hit och dit. känner mig så egoistisk fast jag gör det för oss. jag behöver tänka mer ..lite till några dagar till iallafall.

förhållanden jag funderar på det. en del.. har aldrig kommit fram till den fullständiga fördelen med det..samtidigt är det trist att vara ensam ..att inte dela med någon ..tankar och händelser och ja disk och tvätt och städning och allt.. vad är det ultimata. För att man ska klara sig igenom det hela med en känsla av lugn och ro.?
Jag älskar dig som ett tomtebloss..det kan jag känna, med så många leenden, ett fint ord en handling.. då vill jag omfamna.. Lemarc skrev så här...

Ibland kan jag bli förälskad i dig
som ett tomtebloss som sprakar till
det kan ske när du inte tror jag ser
När du ler spontant mot din spegelbild

så lätt kan det vara.. älska minnen vara fången av drömmar om det som kunde varit ..drömmar som växer och blir en verklighet. romantiska tankar som tillslut är så vita och fluffiga att de bara spricker krackilerar och blir till regndroppar som rinner ner i gatans galler...sen börja bygga drömmar igen.. undrar hur många drömmar som runnit bort över asfalten .

längtar efter barfotaigräset dagar och skogspromenad på ljumma skogsstigar.i morgonens tidigaste timmar.
har svårt att stanna här i kylan, det håller i sig så länge. kan inte riktigt uppskatta dem kallaste dagarna längre. Vill ha vårkänsla då asfalten är torr och gruset ligger kvar och man tar en tjock tröja istället för en tjock tung jacka och klämmer in sig i..
Bakade idag det godaste brödet, mörkt bröd med valnötter och torkade aprikoser.. bara gott

hade tänkt så mycket för den här dagen.. inget blev nog som jag tänkt från början.. ingen omvälvande känsla fick mig att dansa.. jag blev sittandes i soffan och kolla film och stickade klart min sjal som jag längtat efter och nu så ska jag snart lägga mig fast jag är hungrig så det kurrar i magen. så jag ska äta något innan... kärlek jag håller med Bob det kan man ge till alla och jag ger den till dem jag tycker om.. får man ge kärlek till gifta män.. utan att det är fel.. får man säga jag tycker om dig med innerlighet utan att man gör fel.. jag tycker det, jag tycker ju om .. och jag vill tala om.. kan man få för mycket kärlek .. det tror jag inte . Det är sorgligt också mitt i det fina vackra .. att det inte blir mer än kärlek på ett plandär vi bara ser på varandra.. och onte får göra nåt.. men det är kanske precis det som är underbart. man kan ju älska fler man älskar på olika sätt.. jag kan känna det iallafall. Nä nu ska jag lägga mig och somna och sova länge i morgon.. ingen kan väcka mig utom mig själv.. underbart... sen blir det en fin promenad vid sjön tror jag, om solen skiner.. så kan jag sola lite i gnistrande snö-- ok ja ...........svisch....-------@@@------

Hela dagen har jag undrat över när jag ska bli ensam.. så där så jag bara få rå mig själv.. det blev inte så idag.. hade tänkt så annorlunda.. helgen blir inte heller som jag tänkt mig.. vad ska jag lära mig av det.. jag tror jag vet .. jag ska fortsätta min strävan att leva i nu och inte sen eller i det som var- Men jag är ju så sentimental och så förgörande romantisk så det är svårt. Men jag förlorar nog inget på det .. att sträva efter nu . menar jag.
Det är alla hjärtans dag nu natten till den den dagen för 10 år sen dog min fina pappa. han låg på sjukhus och hade varit där ett tag. han hade hög feber och ett dåligt hjärta. han orkade inte han släppte taget och fick lugn och ro i sitt vara...det var mitt i natten de ringde från sjukhuset i Östersund och jag vaknade och jag visste när jag vaknade att han var död.. jag har honom hos mig ibland. En gång kom han till mig i drömmer, vi pratade om hur det varit och hur det var nu. jag hade så länge längtat efter att han kramade mig.. och för att jag skulle kunna känna det och se honom så kom han i min dröm som om han levde och ajg fick hans kram en pappa kram-jag hör han skratta ibland.jag ber honom odfta om hjälp och om att hans råd .ibland när jag inte kan tänka klart finns han nära.klok var han är han .. dagen är slut här nu hos mig. jag ska krypa ner i min säng och sova länge imorgon det är ju ändå lördag...

Molnen skingras idag med, solen kommer fram och värmer mina bleka kalla kinder.. det är vårens strålar som börjat leka trots att det snart bara är mitten av februari. När snön envisas med att komma så här i slutet av vintertid , blir man ju lite sur eftersom det är våren jag vill ha..
Längtar efter att gräva i kolonilotten, ska plantera örter i år, potatis och örter och lite bönor. Ringblommorna får leva sitt egna liv därborta, det är vackert och gör en glad när man kommer.. har ju alltid drömt om ett hav av ringblommor, jag har iallafall 60kvm "hav" .
Det bästa är barfota dagar och termos med kaffe, i gräset.. med kroppen mot jorden och ögonen i himlens hav.
Nu kan man lägga sig på isen ..det ger en ungefär samma känsla av vidunderlighet...rymden är enormt stor. och jag är en liten varelse bland andra små varelser.
Jag börjar bli rädd för att förlora min frihet.. men kanske att jag kommer uppskatta fritiden den fria tiden när jag har den på ett helt annat sätt....jag ska vara modig kanske jag ska söka upp den lilla gubben i trollkarlen från Oz som ju faktiskt inte var en trollkarl och be honom om lite mod..fast jag ska kanske försöka inåt.. i mina innersta rum finns nog en hylla med en burk MOD.. ska söka den och öppna den. som frippe i Farbror Frippes skafferi som gick på tv närjag var liten han hade ett skafferi fullt med burkar ,i dem fanns små filmer.... jag träffa han en gång när han spelade in den serien...Martin Ljung.. hans röst var så djup och rolig.
Nu måste jag resa mig igen och gå ut .. har viktiga saker att göra .. ..

det är en början ... att hamna vid dörrkarmens kant och tänka att "går jag in i det här rummet hamnar jag i en del av mitt innersta rum... ska jag gå. eller vänta.. vad finns det att förlora om jag vågar?
Jag vågar ..och nu är jag där.. en virvlande känsla av minnen och bilder som kommer mig tillmötes.
Kan bara sätta mig ner och låta det ske..
Alla goda ..alla onda... allt flimrar förbi härinne.. bilder av ljus och mörker... glad musik och ljud från smällar och dån och skrik...känslor av värme lycka och avgrundshål...att falla i...känslor av att klättra bygga upp och vara i.
Kan bara sitta här och se..vackra stigar till vackra platser jag gått på i sommarregn...vatten som läkt min sorg och blandat sig med mina tårar tills jag sett med klara ögon igen...
Vissa människor som dröjt sig kvar och en del ger mig kärlek... andra slag och hot...vissa ansikten kommer jag aldrig möta igen.. dem närmaste som försvunnit härifrån för alltid, ett ansikte är så litet och nytt..hon kommer alltid vara i livet som ett ljus som kommer i närmaste stunder..min kära lilla flicka.
Mitt rum är dagar av tankar...längtan och funderingar på varför..också kristall klar insikt.
Nu går jag ut ur rummet..över tröskeln och in i det som är nu igen.. in i mitt Nu...med det här som är ....