Jag visste att den här dagen en dag skulle komma, dagen efter och jag väntar på att mitt stora barn ska komma hem..en orolig kväll innan och jag förstod inte vd som hänt. besviken och faktiskt lurad.. är jag så blåögd ? Jag vill ju lita på han mitt barn.. är det så det blir eftersom man alltid finns kvar som förälder..så är det lätt att tänja på överenskommelser..

Det är det mest sårbara..mitt hjärta,,min syn på mitt barn.. barnen är alltid ens barn.

Jag blir eller jag är ledsen idag ...väntar på bortförklaringar och förklaringar... men hur mycket av det är sant.. hur mycket är överstruken sanning,,

Det är nog inte första gången jag kommer sitta med den här känslan som jag har nu..