faktiskt så tänker jag.. vad har jag att förlora nu då.. allt eller inget antagligen.. jag vet inte vad som är rätt ..fel eller bara lagom..

tänker att jag vill nu och orkar inte vänta. vill vara i det som jag längtat efter.. iver iver iver.. ja det är så det är..

hur passar det sig då när man är kvinna och ska vara så hemlig och försiktig.. ahhhhggggrrrr jag är ju inte så egentligen..

fan jag är frustrerad.. hjärtat dunkar och magen drar ihop sig och tankarna lämnar inte .. fan .

vill helst bara skrika ut.. att jag vill nu och det är rätt .. var inte så fösiktig..

men så finns den där snälla försiktiga ...som en gång lärde sig att inte ta för sig av det som livet ska vara.. varför tänkte jag alltid att jag inte dög.. inte var nog fin osv... fan det är så sjukt.

och så ska det vara det som styr mina tankar fortfarande fast jag förstår vad fel det är..

hur ska jag vara... vill ju så mycket och ser och vet att det är det finaste... det mest värdefulla att vara i.. vill veta.....som sagt jag är ivrig..

ok jag låssas vara svårflirtad.. det har jag hört är bra.. eller att vara svåråtkomlig .. ja annars kan man ju verka lättfotad och lättfånga.

nej.. jag väntar här och säger som det är till den som jag vill ska veta det..

så fort jag får tillfälle..

puh!!!!