det är en början ... att hamna vid dörrkarmens kant och tänka att "går jag in i det här rummet hamnar jag i en del av mitt innersta rum... ska jag gå. eller vänta.. vad finns det att förlora om jag vågar?
Jag vågar ..och nu är jag där.. en virvlande känsla av minnen och bilder som kommer mig tillmötes.
Kan bara sätta mig ner och låta det ske..
Alla goda ..alla onda... allt flimrar förbi härinne.. bilder av ljus och mörker... glad musik och ljud från smällar och dån och skrik...känslor av värme lycka och avgrundshål...att falla i...känslor av att klättra bygga upp och vara i.
Kan bara sitta här och se..vackra stigar till vackra platser jag gått på i sommarregn...vatten som läkt min sorg och blandat sig med mina tårar tills jag sett med klara ögon igen...
Vissa människor som dröjt sig kvar och en del ger mig kärlek... andra slag och hot...vissa ansikten kommer jag aldrig möta igen.. dem närmaste som försvunnit härifrån för alltid, ett ansikte är så litet och nytt..hon kommer alltid vara i livet som ett ljus som kommer i närmaste stunder..min kära lilla flicka.
Mitt rum är dagar av tankar...längtan och funderingar på varför..också kristall klar insikt.
Nu går jag ut ur rummet..över tröskeln och in i det som är nu igen.. in i mitt Nu...med det här som är ....