Från att vara på väg in i ett stort "livsavgörande" så hoppar jag av och känner en sån inre ro..
Hur är det möjligt.
Vad som händer nu är bara framtidens universella planering.. jag har ingen aning om den planen.
Det ända jag vet är att jag måste hitta en väg nu .. en annan väg. och knacka på massor av dörrar.. för att se om den vägen ligger bakom där.
Ska sitta i en båt och tänka att vågorna får ta mig till stranden och därifrån ska jag gå med lystna steg ... söka efter inspirerande känslor och små eldar som behöver mer kraft.
Jag ska vara den för mig som jag vill se mig som
Därifrån ska det hända något som gör att jag vet att livet är gott och bra och mer än bara tyllgardiner och fluff.
Ser fram emot det innerligt.
Pannlampa och anteckningsbok och kamera ska vara mina verktyg och ordets kraft ska göra mig intressant och önskad.