snart är kvällen slut och nattens tystnad tar över .. här i vårat lilla krypin börjar snart barnen somna in i sina sängar, det låter ju som att barna är små, men de börjar bli stora nu, fjorton är inte litet längre. och han har varit hos sin käraste i 6 dagar .. det är lång tid för en mamma som aldrig är ensam annars. iallafall nästan aldrig ensam. 8 år är inte heller litet lägre. hon sköter sig själv så mycket hon orkar. fast nu börjar det bli trötta suckar och tunga andetag. men det är svårt att slita sig från leken hon håller på med. Ibland har hon somnat när det blivit så. bara lagt sig ner och somnat på golvet .. vilken trygghet och frihet. jag tycker det är underbart.
I morgon är det skola igen efter en hel veckas sportlov. tillbaka till det vanliga igen. det som jag ibland kan känna är det jobbigaste av allt. tjatet på morgonen om att skolan börjar vi ska skynda oss och allt. jag är urless på det. men jag gör det iallafall det är mitt ansvar.

Några timmar har gått bara så blir det tjafs.. inte mycket men lite.. en tonåring som tycker att han ska göra som han vill och inte går och lägger sig fast klockan är 23 han är så trött på morgnarna att han inte går att väcka.. kampen går vidare.. det blir lika mycket kämpa i morgon.. puh!!

men jag älskar mina barn .. jag älskar han, fast jag bråkar med han.. jag älskar den han är ..men inte alltid det han gör.
så är det med barn. stora barn som små.