...jag går i tankar och tänker tillit..jag måste våga tro på mina känslor.

det går som en ilning igenom mig ibland.. undrar vad det betyder. men vågar oftast inte känna efter. men det sköljer över mig som vågor och längtan blir så stark. ...

Jag har så svårt att tänka att det är sant.. att jag får.. att det finns en mening med det .. har så ofta kännt att jag ger och känner och tänker och så hamnar jag i en sandgrop som är torr och varm och olidlig att vara i.. det bränner och jag står bara ensam kvar. ..Jag vill inte gå igenom det igen.. ska jag då våga känna tillit . nu den här gången... som en knappnål bland tusen andra och turen att just den nålen där jag står blir den som blir vald... känslan är så.. ändå vill jag tro och känna tillit... ändå känner jag och ger allt åt mina känslor och mina tankar...hur stor är då chansen ? knappt synlig.

, knappt kännbar.. knappt trolig..knappt någon

Men just i nu så underbart att känna att vi delar.. underbart att vara i din närhet i dina tankar i din längtan. att mötas i drömmen och i orden och bilderna.. dem vackra bilderna.

sen får komma som det kommer.. tillit .. jag tänker så.. så får jag se vad som händer... vi ser sen... så mycket kärlek