det finns kraft kvar och de finns liv .. i vatten som alltid funnits i alla tider på jorden...
samma vatten och det är väl underligt. som en evighetsrörelse..
samma tårar som en gång var vatten i havet som blev vatten i din kropp..... evighet...
Hösten är ju, som jag nämnt någon gång tidigare, förgänglighetens tid...
Då allting går i vila och samlar kraft för att ge liv och energi till nästa liv..
så är det i det lilla som i det stora.
jag älskar tanken.. alltid.. den är den mest ödmjuka..
att lämna plats för det nya och samtidigt ge, och i kärlek
att backa undan
ett steg
och inte bara sträva efter att stå först i ledet i kön i det som är nu.
Kommer nu vara alltid, så blir det inga slut ingen tid inget sen och inget då..
Så, nu slutar jag tynga mina tankar med förväntningar från mig
för jag ska leva i nu och göra det jag vet är jag och bäst för mig ..I KÄRLEK :)
