hamnar i ett overklighetsmellanland mellan då och nu och.. nä som att lyftas upp från nu och se det ovanifrån.. på moln i en underbar varandets tid som jag inte vill ska ta slut.. jag vill vara i det .. vill att molnet sakta landar på marken för att ge mer liv åt livet jag vill leva.hur gör man.. hur går det till.. när vet man och hur kan man dela upp allt i små rutor .. pusselbitar som inte kan blida ett mönster .. för bitarna har ingen mellanbit…
När jag var liten drömde jag så ofta om att jag simmade i luften .. jag kunde göra dem mest fantastiska rörelser och krumilurer ..och jag var bara lycklig .. minns hur jag älskade känslan av att flyta omkring i luften i solsken och regn.
mellan värld.. jag älskar dem stunderna… men kommer dem mötas på riktigt någon gång.. jag önskar det.. .
vara i nu är det som fungerar för att våga.. för att låta det växa på det sätt det ska….får man hålla sina vänner i handen och pussa dem lite lätt på läppen i smyg utan att förstöra något för någon .. ajaja det var jobbigt att tänka på. nu blev det som det är och jag längtar hela tiden efter att hålla den handen igen och vara nära och dela tystnad och liv..
blir så lätt absorberad.. romantik.. vackert livspirande känslor.. barfota… varm hud … sand mellan tårna eldar vid havet och somna på stranden i vågskvalp nära krafterna från naturen..
mötas som på en gräskulle som höjer sig mot himlen med sin stora mage..kroppar mot jorden..och andas …
