mitt i galenskapernas dansande blixtrar ..i fyrverkerier och stirrande blickar.. vänder vi därifrån för att möta en värld av oro och undran och rädsla.. vi gick till akuten .. vi stannade där och väntade .. vad är det som händer med mitt barn.?? vad gör att hans hjärta inte gör som det gjort förut.. vad i hans kropp säger stop och varför. ÅNGEST.. panikångest attack .. varför.. ingen orsak ?? vaddå. hur kommer det sig att det finns verkan .. och behandling om inte orsak finns med i bilden.?
Hur väljer man att tänka då.
gräver .. djupt i minnet hans liv har ingen ram .. hans oro har alltid funnits.. har han någonsin fått känna att han lever fullt ut utan tankar om försvar.?
vad gör vi nu? vad vill han.. ingenting.. det är som det är mamma. NEJ det är inte det .,. jo ok.. men det går att jobba med det..orkar du ..? orkar jag .. orkar vi.? det finns orsaker hela tiden ..ibland virvlar dem upp och på minner i situationer. då man minst anar som ett blött löv som plötsligt landar i ansiktet på en.. man slår bort det men det tar ett tag för kinden att kännas lugn och vanlig igen. Och jag kan bara vänta .. kan inte forcera. bara tålmodigt se på hur han står i geggan och tror att... det är så det är mamma.. det är så här för alla..det är inte som när du var liten.. allt är annorlunda nu.(säger han övertygad)
Men.. säger jag.. överröstad. människan skapades in i ett skal där känslor och tankar och organ skulle samarbeta.. vara helt. där finns inget då och nu..bara varat.utifrån skjuts pilar och intryck mot en som gör att man påverkas till att komma i obalans eller i balans.. men kan välja.valet är din största makt och det som gör dig till den du vill vara.

händer det något jag inte har en aning om? här i närheten av mig .... trodde det var lugnt ..liksom,

tänker att det vore fint om någon förklaring kom till mig...ord..oro...undran ...är det jag...något konstigt är det..

Det är väl inte helt vanligt att bara vara helt osynlig...utan anledning......direkt.

Jag tycker det är trist...tråkigt...blir ganska ledsen också...

Att ge energi och kraft och tankar...sen blir det som man gett det till en vägg..ett overkligt osynligt mjukt fluff...som jag kanske bara inbillade mig.

Det är trist och tråkigt som sagt...jag vet att jag fick så mycket tillbaka. och jag tyckte det verkade så verkligt...men det var kanske inte något värt...vad vet jag...för mig var det det.

Det kanske bara är det att himlen är grå. Det klarnar ju upp såsmåningom och då kanske allt klarnar och får en förklaring som jag förstår.

jag slutar ju inte hoppas...och det är så typiskt mig.

hmm jaha.. önskan då.. hur stark ska jag göra den ?.. allt vad jag orkar?.. till bara en sak eller fler?.
undrar hur mycket det kan räcka till om jag lägger alla önskelappar i en skål,
ställer det i fönstret så att alla krafter från universum kan virvla ner däri,
sen väntar jag till fullmånen ..
då eldar jag dem i en burk och sprider ut dem för vinden..
sen vid nymåne knäpper jag på "inkomstknappen"..
börjar det falla på plats då.. ?
allt det där som ska komma för man väntar och ser tiden an.
det vore ju fantastiskt.
...värt att prova iallafall..
inget dåligt kan ju hända.... fokuset blir desto starkare bara..

samlar lappar nu då..

saknar ingenting

har det mesta

det är som det varit länge nu

igen så är jag här i det jag haft

en liten blomma står kvar och blommar

men jag låter den stå så dör den inte så fort

kanske kan jag sätta mitt frö brevid

så delar vi marken och kraften

men nu går jag ensam

lite sakta

väntar lite i stegen

innerst hoppas jag.

fast jag fortsätter nu

Ska dansa idag.. fram över den här blöta kalla jorden.. barfota i vilda snurrformationer.. hoppa i vattenpölar och skratta av galen glädje.. det finns inget bättre att göra just idag. ..kanske hälla färgen på marken och göra gatukonst det vore vackert.

Sjunga den mest osjungna sången med de nyaste orden som ingen annan hört. den som kommer från någonstans långt för länge sen.

jippie.. vad roligt !!

( karavanen ..blev en enkvinnans show och tonerna drunknade i buller och bong.. färgen grånade och nån blev arg och sa.. SLUTA!!!)

Går väl in då och fortsätter mitt galenskapande här innanför. vad är då liv och leva?

Jag började försiktigt putta upp min dörr.. såg ett ljus och ett lugn där bakom..
Nu står jag här i dörröppningen och sneglar.
Vad ska hända nu då... det händer inget .. men det ser
så väldigt fint ut där ute.
Men jag tror inte jag vågar gå dit ..
jag ska kanske stänga igen.. men lämna nyckeln i dörrens nyckelhål, så jag inte behöver leta länge igen.
Ska jag stänga den lite iallafall.. lite sakta.
Jag kan ställa den med bara en springa öppen.
En smal springa. så man måste gå nära för att se in ... eller ut..
Lägger min slitna filt här innanför och vilar .. plockar vidare med mina lappar och lösningar.. pusselbitar och trådar.
Jag kanske inte är klar ännu.
men dörren står iallafall öppen lite.. och helst vill jag inte låsa den .. helst vill jag öppna den på vid gavel . och se hur gräset växer in i rummet och slingrande gröna grenar söker sig in hit och ger mitt rum liv.

Jag rider på en våg av hopp, kärlek och tro.. vill INTE ramla av .. vill inte att hästen skenar eller faller själv.
Ser att långt där borta i fjärran lyser solen ännu starkare.. och det är dit jag vill...och jag tänker klamra mig fast i manen .. och försiktigt smeka hans hals och viska ömma kärleksfulla ord i hans öra.
Hans hovar ska vandra trava ...gallopera och leda mig på vägen. Jag sitta kvar och skulle jag självmant gå av ska jag aldrig släppa hans man...
vi kommer rida genom regn och storm och sol och vårlig grönska iskalla berg och hala stigar...
Men vi kommer fram.. jag känner det på mig. jag känner lusten och ser glöden i hans ögon...
Där framme ska vi dela på gräset .. på hallon och täcket som värmer oss om natten.. dit är jag på väg...och jag längtar ...

Går du med mig på cirkusromantisk kvälls promenad

Håller du min hand när jag ler åt Lindanserskan som spänner sina muskler till dragspelstoner

Smyger du med mig på Clownen som sotar sin näsa och ritar sina tårar i sitt vitpudrade ansikte

Far vi med pariserhjulets virvlande vindar i höjder ovan stadens myller... nästan nära stjärnorna.

....dansar du med mig medan regnet fyller världen med skratt

vaknar med känslan i magen jag inte haft på så länge.... dagen känns så lång och jag glömmer andas ibland.. frågar mig hur tid kan vara så tänjbar.. det är nog ingen slump. det är nog en början på en fortsättning som aldrig fick upptäckas. hinner man med att förstå hur det ska tas tillvara så kan det gå riktigt bra.. det kan leda till fontänsyndrom..
Går med små steg fram.. försiktigt och med en tyngd i varje steg ...trots försiktigt...
jag vill inte skynda men rusar i tankarna..rusar med brusande huvud och bubblande känsla och hjärtat slår ibland väldigt fort och jag kommer på mig själv att jag ler .. ser nog ganska fånig ut.. solen har börjat gå upp inom mig igen och det är värmande... ger och får... får och ger och söker och finner och ber och ser och hör och drömmer och väntar och skyndar och jag.. är nog på väg in i något ... jag vill inte komma därifrån .. jag vill vara där till fullo ..i det som gör mig sån.här

faktiskt så tänker jag.. vad har jag att förlora nu då.. allt eller inget antagligen.. jag vet inte vad som är rätt ..fel eller bara lagom..

tänker att jag vill nu och orkar inte vänta. vill vara i det som jag längtat efter.. iver iver iver.. ja det är så det är..

hur passar det sig då när man är kvinna och ska vara så hemlig och försiktig.. ahhhhggggrrrr jag är ju inte så egentligen..

fan jag är frustrerad.. hjärtat dunkar och magen drar ihop sig och tankarna lämnar inte .. fan .

vill helst bara skrika ut.. att jag vill nu och det är rätt .. var inte så fösiktig..

men så finns den där snälla försiktiga ...som en gång lärde sig att inte ta för sig av det som livet ska vara.. varför tänkte jag alltid att jag inte dög.. inte var nog fin osv... fan det är så sjukt.

och så ska det vara det som styr mina tankar fortfarande fast jag förstår vad fel det är..

hur ska jag vara... vill ju så mycket och ser och vet att det är det finaste... det mest värdefulla att vara i.. vill veta.....som sagt jag är ivrig..

ok jag låssas vara svårflirtad.. det har jag hört är bra.. eller att vara svåråtkomlig .. ja annars kan man ju verka lättfotad och lättfånga.

nej.. jag väntar här och säger som det är till den som jag vill ska veta det..

så fort jag får tillfälle..

puh!!!!

Somnar med tankar i molnen och fötterna i dy.. däremellan är det både kallt varmt och kallt igen. Skakar av mig leran och förvarar hjärtat i en liten box med sammet .. för någonstans ska jag väl kunna förvara det så jag inte går sönder och skadar det för mycket. Ibland skakar det där inne så jag tror det ska gå sönder trots allt. Vem ska jag låta öppna min ask och i vems händer ska jag våga lägga min mask och mitt hjärta och vara säker på att jag klarar mig att jag är trygg nu. står och är hel ..visar mina draperier ,, visst är dem vackra.. visst glänser dem i solen. nej!!! dra inte bort draperiet .. det är finare så här.. där bakom är det bara betong och gråa väggar ( är det därför jag tycker betong är vackert) Dricker saften ur vinglaset det är ju bara lite socker.. visst blir jag sötare då.. dansar bort i virvlande yrvädersdanser och tycker att livet leker.. Alla mår ju bra nu ..mina barn och jag och min familj och alla ... Egentligen önskar jag mig en annan del av världen ..... i en annan del av världen..... en grön.skön. solig.varm.kärleksfull.daggvåt.lövsusande.doftande.skratt.kramar.förtroende.dela.närhet.......gå en promenad i regnet barfota och hoppa i sommar ljumma vattenpölar...jag längtar dit så jag tycker det här inte just nu är liv.. Möter dig och känner fina känslor , men vågar jag tro , vågar jag ge, vågar jag tänka , vågar jag se det som är på vägen.. ...Nu måste jag gå ut och bara vara ..