jag mäktar med om jag tar en sak i taget.. jag orkar vänta om jag vet att det blir ett nu ..sen..
jag går och väntar men klarar det för att jag känner en närhet...jag tänker ljusa tankar för jag tror att det blir vackert ... i min värld ser det ut så.. delvis.

Men jag fick en hink svart segt vatten eller vad det var över mig i helgen. från en ung värld ..där det ibland känns som att allt hot finns mitt framför näsan men man inte ser. och händer en sak händer ännu fler och hatet kommer upp till ytan ..jag måste ta det, jag måste finnas där.. det är mitt absoluta ansvar...oroar mig nu för alla som var där.. alla som är rädda alla som hatar alla som tänker hämnd och dem som känner rädsla för hämnd...en hink svart klet över hela mig..och jag hörde ord som ..döda.. skjuta i huvudet.. hot hot hot.. och massor av rädsla i ett nu som kommer bli ett då som kommer bli ett sen och handlar man nu får man leva med det resten av sitt liv det som var nu.. för att man kanske gör det värre och man tror att det blir bättre..det blir inte det. för då vill man känna att man lever ett liv...och gör man fel .. går inte det.fär någon.

jag vill vara i mitt ljusa hus och leva i min värld av grönska och liv.. av små fötter som springer runt och klättrar upp i knät för att vila en stund. sen vill jag det.
Och nu vill jag vara i nu för att veta att det blir så en dag, även om det regnar eller åskar eller solen skiner.

vill ta med allt jag älskar och allt jag önskar i mitt liv tillsammans... vara tillsamans ..dela tillsammans jag önskar det innerligtoch ogrundligt djupt.

har en klump i halsen av blandade känslor.. vet inte hur jag ska börja.. hur jag ska uttrycka med bli av med den.. det är obehagligt.

ena stunden känns allt underbart …nästa som ett blött år som kastas fram och tillbaka i snabba kast.. sen blir det en stilla gråt och ett leende på läpparna .. en stor suck och som ett avgrundsskrik..

när man står vid en kant och inte vill ramla. och man inte kan backa för där brinner det. står jag still händer inget.

drar mina trådar inåt igen till hjärtat och till mitt inre rum och försöker trassla ut mitt yviga nystan . vill torka blommor på en vind och känna svalornas vingsus mot min hud..vila ögonen i molnen och känna regnets mjuka droppar falla i mitt ansikte.

vill sitta på en blågröns stol med händerna runt en krans av löv medan katterna ler mot mig från sina viloplatser. vill att mina barn ska må bra och njuta i sitt vara .. barfota fötter i gräset och vattenbrynet med ljumna vågor .

en mjuk hand som smeker min nacke som alltid tassar i närheten av mina tassar..en suck av njutning när du sätter dig ner och ler ..vackra..man.. bilden .. finns den ? har det blivit en verklighet i sen.

drar bort i vinden till nu,, kommer hit... här är fyrkantigt och längtansfullt ..ensamt och ganska tomt...det röda i det hela .. är ganska rosa.

som en fläck av jordgubbssaft på en vit duk.

går på tå och följer mitt hjärtas vilja.. jag tänker att det finns inget annat som kan vara rätt.. stänga och låsa in gör ont och sårar och till slut dör man..jag dör.. har ingen lust med det ännu så ..

jag stannar upp ibland och funderar.. .jo det är skönt att gå här.. hmm nja eller .där ..hmm

snälla stå där när jag kommer.

hur klumpig och nervös jag än verkar ..gå emot mig och ..eller gör som du vill

varför måste jag vara osäker ..varför måste jag tänka att jag nog inte duger.. att jag blir lämnad iallafall..

jag vill veta, känna riktig .. veta vad jag ska tänka på vad jag ska vara i, veta vad jag ska tro.

hoppar över tid då jag nästan tänker att jag nog ska gå nu bort härifrån..bort från det vackra. det jag går i, i drömmar.

att vara där i fast man är vaken det är en overklig känsla.. har ingen verklighet att vända till förutom den här då jag bara väntar och längtar och saknar. ..hur bra är det egentligen. jag vill gå in genom en dörr och det jag drömmer finns där i verklighet. varför kan jag inte göra det.

Litar inte på en sån framtid. . hur ska jag kunna göra det. .. hur?

vem ska lyckas med att övertala mig at det finns en sån verklighet .det känns som folk går förbi och jag bara låter det ske.. som att någon stannar framför mig ibland ler ler och ger ger av sitt hjärta. men sen ler och går igen .. och jag tvekar och sen sakta börjar gå vidare.. utan att vända mig om. det är så kallt .. kallt och tomt.

undrar om någon vet hur det känns. någon av dem som fortsätter fram.nöjda med det som var men återvänder till det andra trygga. hemtrevliga och säkra.

..en dag i skogen och en sväng på stan och när jag åkte hem så kom små små snöflingor falnande men jag tror folket skrämde iväg dem för dem slutade falla. och så kom solen tillbaka...

skogen var som vanligt underbar. det var vårens dofter mossa varma trädstammar och fåglarna var ivriga.. dem fanns överallt pigga och sångglada.. mina tankar blir klarare när jag är i ensamhet och naturen.. att blunda och bara vara nära gammalmark och stenar som legat i 1000-tals år.. att sitta på och känna .. dem klarar sig. då gör jag det med.. vad som än händer går det bra.

Ibland får jag känslan av en så stark närhet.. och att det finns ingen annan i bilden.. sen blir jag lurad av mina tankar .. sanningen är ju en annan.. det är sorg och som en örfil av mig själv.

skulle jag gå och aldrig komma tillbaka skulle det ju kanske inte alls vara någon större katastrof.. ensamheten gör mer ont när jag vet att det är så det kanske kommer vara.. inte kommer väl någon förändring egentligen att ske.. är inte det här bara en tillfälligt tid som en dag kommer leda till större ensamhet igen.

jag tänker inte gå ifrån.. men jag tror jag kommer bli lämnad...till slut... hur det än går, säger vi hur det än blir.. ska vi alltid finnas för varandra. är det verkligen så. i all hemlighet. ..ja kanske det alltid kommer vara så. det visar sig. jag tror och önskar med hela min själ och hela mitt hjärta.

Jag tar ett steg i taget och njuter av varje .. så länge jag känner att vi går tillsammans brevid och alltid nära. men på avstånd.

...jag går i tankar och tänker tillit..jag måste våga tro på mina känslor.

det går som en ilning igenom mig ibland.. undrar vad det betyder. men vågar oftast inte känna efter. men det sköljer över mig som vågor och längtan blir så stark. ...

Jag har så svårt att tänka att det är sant.. att jag får.. att det finns en mening med det .. har så ofta kännt att jag ger och känner och tänker och så hamnar jag i en sandgrop som är torr och varm och olidlig att vara i.. det bränner och jag står bara ensam kvar. ..Jag vill inte gå igenom det igen.. ska jag då våga känna tillit . nu den här gången... som en knappnål bland tusen andra och turen att just den nålen där jag står blir den som blir vald... känslan är så.. ändå vill jag tro och känna tillit... ändå känner jag och ger allt åt mina känslor och mina tankar...hur stor är då chansen ? knappt synlig.

, knappt kännbar.. knappt trolig..knappt någon

Men just i nu så underbart att känna att vi delar.. underbart att vara i din närhet i dina tankar i din längtan. att mötas i drömmen och i orden och bilderna.. dem vackra bilderna.

sen får komma som det kommer.. tillit .. jag tänker så.. så får jag se vad som händer... vi ser sen... så mycket kärlek

mellanrummet

hamnar i ett overklighetsmellanland mellan då och nu och.. nä som att lyftas upp från nu och se det ovanifrån.. på moln i en underbar varandets tid som jag inte vill ska ta slut.. jag vill vara i det .. vill att molnet sakta landar på marken för att ge mer liv åt livet jag vill leva.hur gör man.. hur går det till.. när vet man och hur kan man dela upp allt i små rutor .. pusselbitar som inte kan blida ett mönster .. för bitarna har ingen mellanbit…

När jag var liten drömde jag så ofta om att jag simmade i luften .. jag kunde göra dem mest fantastiska rörelser och krumilurer ..och jag var bara lycklig .. minns hur jag älskade känslan av att flyta omkring i luften i solsken och regn.

mellan värld..  jag älskar dem stunderna… men kommer dem mötas på riktigt någon gång.. jag önskar det.. .

vara i nu är det som fungerar för att våga.. för att låta det växa på det sätt det ska….får man hålla sina vänner i handen och pussa dem lite lätt på läppen i smyg utan att förstöra något för någon  .. ajaja det var jobbigt att tänka på. nu blev det som det är och jag längtar hela tiden efter att hålla den handen igen och vara nära och dela tystnad och liv..

blir så lätt absorberad.. romantik.. vackert livspirande känslor.. barfota… varm hud … sand mellan tårna eldar vid havet och somna på stranden i vågskvalp nära krafterna från naturen..

mötas som på en gräskulle som höjer sig mot himlen med sin stora mage..kroppar mot jorden..och andas …