det finns inget som bestämmer hur det blir
inget som styr oss till våra val och våra vägar
inget vi kan se eller bestämma över själva
plötsligt kan livet vändas helt och man går på en väg man aldrig anade fanns
jag kom till ett slut och vid vägens ände hade någon stått och väntat
jag visste ingenting förens jag stod där vid korsningen
jag tog hans hand den varma starka kärleksfulla
hans vilja var och är så stark
vi virvlar tillsammans
tar avstamp från betong upp mot klarblå himmel
dansar i snurrar och ser varandra i varje steg
andas tillsammans i varje andetag
inget tvivel bara liv
liv som spirar gror växer
grön
lugnet i hans ögon hans röst känns i mig som ett stilla vatten som sakta rinner genom mig
jag älskar honom från ett djup från länge sen innan min tid i nu fanns
jag visste inte någonting..
nu vet jag
han är
han ger
han älskar
han ser
han hör
hans tårar när han ser på mig faller tyst av kärlek
jag skälver inom mig
av kärlek
jag följer mitt hjärtas röst
och det är han som hör den över allt och alla

Jag ÄR älskad.....

Stannar här och tänker ..
en sekund och massor efter dem
Jag tänker och känner hur det växer ..
får höra de vackraste orden
Han älskar mig utan krav
utan måsten
precis som jag är
med trasiga sockor
och tovor i håret
sitter på golvet med mig
och drömmer
om sommardagar
på stränder i natten.
Min själsvän min kärlek
vackert
flätar våra händer och ser hur vackert det är.
mörk och ljus som ett

KÄR...lek
i stilla sunda vågor vaggas jag av kärleken..
min Kärlek
i vågor av frihet och vilja
i NU ..varandets härliga lätthet.
Älskar utan krav som låter livet gro
i gröna sköna livsbejakande slingor
fyllda av knoppar som vill sprängas ut i kreativitet...
möter dig på broar över fysiska kroppar
känner närvaro i tanken
hör ljudet av andetag och eldens sprakande inne i.
lusten att vara nära..sjunka djupt i ögon
som säger mer än blicken kan visa.
Du kom och du vill stanna.. med mig

jag dansar igen..
virvlande kärleksdanser och möter leendet
för att kunna stanna upp och känna..
livets vägar är inte bestämda
jag trodde det ett tag
men nu vet jag bättre..sanningen är att det man tror är sant
kan vara fel och bakom slöjan står kärleken och väntar..
nu vet jag det
jag känner mig fri och älskad
jag får sjunga, dansa, måla, leka vara i nu och här
med hela min själ och hela mitt hjärta
ingen som dränker min glädje
ingen som trycker på knappar ..ingen som pressar
bara kärlek och det är vackert
jag delar det och jag förstod inte förens nu vad kärlek är
ingenting att tro..
bara känna
bara vara i.. i NU

hänger lite med mitt tunga huvud
hårtestar blöta av snö och is..
ser fram mot en varm sol
och tänder ljuset på bordet framför mig
en varm kopp te från ett annat land tar mig milsvida bort .
orden smeker mina öron och jag njuter
musiken är vald för mig och mitt varande i nu.
underbart sjunker jag in i levande drömmar

jag dansar barfota i skogsgläntan
med håret blött av regn..
underbart
hör min inre trummas dans
och livets rytmer för mig
vild och galen.
Dårarnas förmåga
att spräcka barriärer av normer och lagar..
då hjärtats röst har slutat tala..
jag skriker min längtan
för mitt liv.
I evighetscirklar
reser sig ljudet över skogen
och väcker själarnas instängda
stackare..
dem vill ut kära ni
dansa i kastvindar.
till livet..

Det glädjer mig.. livets stilla tankar tillvaratagna bilder som sorteras
och lugnet det ger mig..
Det glädjer mig att jag hittar mitt innersta och klappar mig snällt på kinden
och låter mig vara fri med mig själv.
Det glädjer mig att jag vågar .. stå kvar i mitt vara..i nu
och se hur snöflingor inspirerar med sina former.
Det glädjer mig att jag har snurrat på hjulet och spiralen
och fått mig att se vad livet är ..nu ..
Och tanken på längtan till mina ringblommor mot en blå himmel
där havsdoften lockar i fjärran.
En kulle på ön och livet blir ett paradis i mitt hjärta och i min verklighet.
Det glädjer mig.

Det är en tyst dag idag.. det som hörs är klockans ticktackande ..
regnets trummande på fönstret som får mig att tänka på annat än det jag ska.
Galet men vem bestämmer ens tankar.. jag får väl vara lite galen då..
Längtar till havet, skummet på vågorna nu i höstens skådespel.
Kanske jag tar mig dit en sista gång i år innan snön kommer .. sova i tältet en sista gång,
se solnedgången på västra sidan en sista gång för i år.
Ber universum om hjälp för att det ska bli så.. jag vill ju och viljan övervinner och blir oftast bra.
Vara i mitt paradis en sista gång.... behöver ett eget andrum ett eget rum med bara jag i.
Rummet där jag får virvla ut mina tankar och släppa ut dem genom fönstret eller behålla dem och lägga dom lådor i min tankebyrå som är en vägg full med bra läggaundan ställen.
Lägga undan och plocka fram det har varit jag hela livet.. lägga undan fundera och plockat fram. Bilder brev saker lappar små saker minnen tankar allt har varit så och är så fortfarande.. Musiken har gjort mig fri, dansen och måleriet. annars hade jag nog suttit där och plockat mig galen ..på ett annat sätt galen ..kanske... eller inte.. skiva är bra.
Jag samlar mina bilder också.
.. längtar efter .... jag kan inte säga det högt.. jag vill inte, jag gör det inte
Vill plantera rosor och blommor i orange och gult och fylla min trädgård med dofter och frihet. Vill gå en stig ner till vattnet som leder från mitt hus rakt ner i friheten.. nakna badar man där..
dyker i djupet och möter en annan värld .. känner vattnet smeka kroppen och får håret att dansa fritt som i vinden.
Därför Gotland.. stormarna nu är mitt renande av mig och mina oros tankar .. min tid av beslutsamhet och val då jag ser allt i horisontens lugna vilande.. strandens stenar tar mig i famn och jag vaggas av vågornas brus.
Hur gör man
Jag är ju inte dum.. jag är den goda mot mig själv, vill leva rent och renas varje gång min tanke blivit klar.
Vill leva med färger och livet omkring mig.. dansa i glada regnbågsbågar och stampa med fötterna mot jorden så den hör och sprider mina vågor till alla och allt som behöver.
Trumma på fönstret mitt vackra regn.. du hjälper mig att leva fritt och rent .. att förstå min önskan och min väg.
Trumma så jag hör och kan dansa fram i regnvåta hårtestar och rosiga kinder berusad av livet och vad det gör med mig.
Kalla mig galen .. det är jag men jag är frisk och galen och det är något helt annat.

förenas man eller ska man bra gå vidare i det här och sluta tänka på då.

förenas jag menar jag.. man är fel..mannen har varit den mest falska man jag känt. hur kunde jag luras så grundligt en solig vårdag för 14 år sen.. hur gick det till. solen kanske bländade mig så att jag bara såg en falsk gloria.

För ängel var han absolut inte visade det sig.. och sanningen kommer tillslut fram även för människor som tror sig leva i någon slags sanning, och tror att hot våld och hån förtyck ska vara något som ska finnas i världen som en självklarhet och att det alltid ska finnas en förklaring för det. ..det fanns alltid en förklaring. .. det fanns alltid en orsak och det var alltid en bortförklaring på beteenden som gjorde ont eller skrämde. och jag då.. jo jag förstod.. eller gjorde jag det,, när jag satt i timmar och hörde en manipulerande predikan över hur det skulle vara, hur man skulle göra .. hur illa det annars skulle gå. egentligen fanns ingen kärlek, ingen känsla för att visa känslor på riktigt ingen känsla av att kunna vila i eller vara nära utan att göra det av orsak…inte för att det bara var..

Hur kan man leva med vetskapen och minnet av att man format en människas liv till ett helvete, och att den lilla människan trott att det var sanning och att det var det som var världen , att alla hade det så. hur kunde jag inte förstå vad jag lät ske, var jag så död i mig själv, i min självkänsla att jag trodde at det var rätt.. eller hände det saker när jag inte såg, ibland gjorde det det.

Och nu ska vi försöka gå vidare. jag ska jag lovar jag ska försöka vara i nu och se det fina i det som är nu.. jag lovar mina barn det.

                      

det växer en blomma på min stig.. den sträcker sig mot solens värme och dricker morgonens dagg …

står där på stigen bland trampande skor fötter tassar och  hovar.. rädd.. fast stark i själen och livsglad.

tänker att, sträcker jag på mig med tankar i sinnet om kärlek och tillit händer inget ont. naivt kanske men hoppfullt.

drömmer om natten i månens blå strålar om biet som lockades och drack av dess nektar, önskar det biet igen.

förändring sker, tiden blir knapp, kyla och vind ..värme och torka.. regn och hagel.. den står där ändå.

till dagen kommer då stjälken blir bruten .. nektarn tar slut.. det skirande gröna gulnar och död är det som finns kvar.

jag mäktar med om jag tar en sak i taget.. jag orkar vänta om jag vet att det blir ett nu ..sen..
jag går och väntar men klarar det för att jag känner en närhet...jag tänker ljusa tankar för jag tror att det blir vackert ... i min värld ser det ut så.. delvis.

Men jag fick en hink svart segt vatten eller vad det var över mig i helgen. från en ung värld ..där det ibland känns som att allt hot finns mitt framför näsan men man inte ser. och händer en sak händer ännu fler och hatet kommer upp till ytan ..jag måste ta det, jag måste finnas där.. det är mitt absoluta ansvar...oroar mig nu för alla som var där.. alla som är rädda alla som hatar alla som tänker hämnd och dem som känner rädsla för hämnd...en hink svart klet över hela mig..och jag hörde ord som ..döda.. skjuta i huvudet.. hot hot hot.. och massor av rädsla i ett nu som kommer bli ett då som kommer bli ett sen och handlar man nu får man leva med det resten av sitt liv det som var nu.. för att man kanske gör det värre och man tror att det blir bättre..det blir inte det. för då vill man känna att man lever ett liv...och gör man fel .. går inte det.fär någon.

jag vill vara i mitt ljusa hus och leva i min värld av grönska och liv.. av små fötter som springer runt och klättrar upp i knät för att vila en stund. sen vill jag det.
Och nu vill jag vara i nu för att veta att det blir så en dag, även om det regnar eller åskar eller solen skiner.

vill ta med allt jag älskar och allt jag önskar i mitt liv tillsammans... vara tillsamans ..dela tillsammans jag önskar det innerligtoch ogrundligt djupt.

har en klump i halsen av blandade känslor.. vet inte hur jag ska börja.. hur jag ska uttrycka med bli av med den.. det är obehagligt.

ena stunden känns allt underbart …nästa som ett blött år som kastas fram och tillbaka i snabba kast.. sen blir det en stilla gråt och ett leende på läpparna .. en stor suck och som ett avgrundsskrik..

när man står vid en kant och inte vill ramla. och man inte kan backa för där brinner det. står jag still händer inget.

drar mina trådar inåt igen till hjärtat och till mitt inre rum och försöker trassla ut mitt yviga nystan . vill torka blommor på en vind och känna svalornas vingsus mot min hud..vila ögonen i molnen och känna regnets mjuka droppar falla i mitt ansikte.

vill sitta på en blågröns stol med händerna runt en krans av löv medan katterna ler mot mig från sina viloplatser. vill att mina barn ska må bra och njuta i sitt vara .. barfota fötter i gräset och vattenbrynet med ljumna vågor .

en mjuk hand som smeker min nacke som alltid tassar i närheten av mina tassar..en suck av njutning när du sätter dig ner och ler ..vackra..man.. bilden .. finns den ? har det blivit en verklighet i sen.

drar bort i vinden till nu,, kommer hit... här är fyrkantigt och längtansfullt ..ensamt och ganska tomt...det röda i det hela .. är ganska rosa.

som en fläck av jordgubbssaft på en vit duk.

går på tå och följer mitt hjärtas vilja.. jag tänker att det finns inget annat som kan vara rätt.. stänga och låsa in gör ont och sårar och till slut dör man..jag dör.. har ingen lust med det ännu så ..

jag stannar upp ibland och funderar.. .jo det är skönt att gå här.. hmm nja eller .där ..hmm

snälla stå där när jag kommer.

hur klumpig och nervös jag än verkar ..gå emot mig och ..eller gör som du vill

varför måste jag vara osäker ..varför måste jag tänka att jag nog inte duger.. att jag blir lämnad iallafall..

jag vill veta, känna riktig .. veta vad jag ska tänka på vad jag ska vara i, veta vad jag ska tro.

hoppar över tid då jag nästan tänker att jag nog ska gå nu bort härifrån..bort från det vackra. det jag går i, i drömmar.

att vara där i fast man är vaken det är en overklig känsla.. har ingen verklighet att vända till förutom den här då jag bara väntar och längtar och saknar. ..hur bra är det egentligen. jag vill gå in genom en dörr och det jag drömmer finns där i verklighet. varför kan jag inte göra det.

Litar inte på en sån framtid. . hur ska jag kunna göra det. .. hur?

vem ska lyckas med att övertala mig at det finns en sån verklighet .det känns som folk går förbi och jag bara låter det ske.. som att någon stannar framför mig ibland ler ler och ger ger av sitt hjärta. men sen ler och går igen .. och jag tvekar och sen sakta börjar gå vidare.. utan att vända mig om. det är så kallt .. kallt och tomt.

undrar om någon vet hur det känns. någon av dem som fortsätter fram.nöjda med det som var men återvänder till det andra trygga. hemtrevliga och säkra.

..en dag i skogen och en sväng på stan och när jag åkte hem så kom små små snöflingor falnande men jag tror folket skrämde iväg dem för dem slutade falla. och så kom solen tillbaka...

skogen var som vanligt underbar. det var vårens dofter mossa varma trädstammar och fåglarna var ivriga.. dem fanns överallt pigga och sångglada.. mina tankar blir klarare när jag är i ensamhet och naturen.. att blunda och bara vara nära gammalmark och stenar som legat i 1000-tals år.. att sitta på och känna .. dem klarar sig. då gör jag det med.. vad som än händer går det bra.

Ibland får jag känslan av en så stark närhet.. och att det finns ingen annan i bilden.. sen blir jag lurad av mina tankar .. sanningen är ju en annan.. det är sorg och som en örfil av mig själv.

skulle jag gå och aldrig komma tillbaka skulle det ju kanske inte alls vara någon större katastrof.. ensamheten gör mer ont när jag vet att det är så det kanske kommer vara.. inte kommer väl någon förändring egentligen att ske.. är inte det här bara en tillfälligt tid som en dag kommer leda till större ensamhet igen.

jag tänker inte gå ifrån.. men jag tror jag kommer bli lämnad...till slut... hur det än går, säger vi hur det än blir.. ska vi alltid finnas för varandra. är det verkligen så. i all hemlighet. ..ja kanske det alltid kommer vara så. det visar sig. jag tror och önskar med hela min själ och hela mitt hjärta.

Jag tar ett steg i taget och njuter av varje .. så länge jag känner att vi går tillsammans brevid och alltid nära. men på avstånd.

...jag går i tankar och tänker tillit..jag måste våga tro på mina känslor.

det går som en ilning igenom mig ibland.. undrar vad det betyder. men vågar oftast inte känna efter. men det sköljer över mig som vågor och längtan blir så stark. ...

Jag har så svårt att tänka att det är sant.. att jag får.. att det finns en mening med det .. har så ofta kännt att jag ger och känner och tänker och så hamnar jag i en sandgrop som är torr och varm och olidlig att vara i.. det bränner och jag står bara ensam kvar. ..Jag vill inte gå igenom det igen.. ska jag då våga känna tillit . nu den här gången... som en knappnål bland tusen andra och turen att just den nålen där jag står blir den som blir vald... känslan är så.. ändå vill jag tro och känna tillit... ändå känner jag och ger allt åt mina känslor och mina tankar...hur stor är då chansen ? knappt synlig.

, knappt kännbar.. knappt trolig..knappt någon

Men just i nu så underbart att känna att vi delar.. underbart att vara i din närhet i dina tankar i din längtan. att mötas i drömmen och i orden och bilderna.. dem vackra bilderna.

sen får komma som det kommer.. tillit .. jag tänker så.. så får jag se vad som händer... vi ser sen... så mycket kärlek

mellanrummet

hamnar i ett overklighetsmellanland mellan då och nu och.. nä som att lyftas upp från nu och se det ovanifrån.. på moln i en underbar varandets tid som jag inte vill ska ta slut.. jag vill vara i det .. vill att molnet sakta landar på marken för att ge mer liv åt livet jag vill leva.hur gör man.. hur går det till.. när vet man och hur kan man dela upp allt i små rutor .. pusselbitar som inte kan blida ett mönster .. för bitarna har ingen mellanbit…

När jag var liten drömde jag så ofta om att jag simmade i luften .. jag kunde göra dem mest fantastiska rörelser och krumilurer ..och jag var bara lycklig .. minns hur jag älskade känslan av att flyta omkring i luften i solsken och regn.

mellan värld..  jag älskar dem stunderna… men kommer dem mötas på riktigt någon gång.. jag önskar det.. .

vara i nu är det som fungerar för att våga.. för att låta det växa på det sätt det ska….får man hålla sina vänner i handen och pussa dem lite lätt på läppen i smyg utan att förstöra något för någon  .. ajaja det var jobbigt att tänka på. nu blev det som det är och jag längtar hela tiden efter att hålla den handen igen och vara nära och dela tystnad och liv..

blir så lätt absorberad.. romantik.. vackert livspirande känslor.. barfota… varm hud … sand mellan tårna eldar vid havet och somna på stranden i vågskvalp nära krafterna från naturen..

mötas som på en gräskulle som höjer sig mot himlen med sin stora mage..kroppar mot jorden..och andas …

fredagstankar i januari

det går ju dagar då jag undrar..det är ju så alltid.. vara i det här… slitas i undringar och förhoppningar, önskningar och tankar på att allt blir bra.

Sen kommer stunder av tvekan , misstro, självförakt och tankar om att jag duger nog inte.

Att i slutändan av hela den här resan blir jag den som går från trädet igen.

Tänk mig i ett träd, var sitter jag, var sitter någon annan. vem ser du när du kommer gående och vem klättrar du till när du vill vara vara nära för att skydda, dela upplevelsen med, just nu tror jag att jag snart kommer gå ner därifrån och vandra bort, kanske gömma mig en stund bakom en buske för att se vad som händer. ropar du igen eller glömmer du mig där bakom.

tillslut kanske jag går därifrån … längs med vägen ..bort mot skogen till nästa öppna fält … nästa träd

jag vill inte bli gemförd med, vill inte bli vald, vill vara självklar och egoistisk.. ha för mig själv.

nu är ju underbart vackert.. nuet.. men ..men …!!!                 Och sen då.. jag säger ingenting mer. det får vara så här ..just nu. . ta vara på det vackra det fina .. mellan fyra ögon händer en hel värld och där växer ett frö. det kan ju kanske gro …i sinom tid. och jag tänker att det får vänta där tills tiden är inne.. vårda behandla det varsamt och hålla det mjukt i min hand.