…sömntutor på tåget och jag sitter här och funderar.. kassar fulla med öppnade julklappar ..faktiskt sover inte alla ..många bara gäspar och många läser .. men en del bara skojar för egentligen har de somnat med boken i handen.. tåget åker genom snölandskap och det yr utanför fast jag inte kan se det riktigt.. det är kolsvart ute.

Från Borlänge till Uppsala sen hem och klappa katterna ..sova i egen säng och fundera på nästa steg i slutet av det här året. Jag tänker att något bra slut ska jag ordna.. vill göra något som gör allt fint och tänka på det goda-

Jag har önskningar för 2010 massor av tankar på hur jag önskar det kan bli. vad jag vill göra och vad som ska ordnas i ordningen.

sommaren  cykla på Gotland..sand mellan tårna och vind i håret ..regn på tältduken och en annan hand att hålla i smyg.      En hand jag längtat efter i många år.

Jaja det är en annan saga det…..

Juli..kanske blir det bästa månaden .  Maj och juli .. det är fina månader.. och kan bli bra för planering och sen händer det. Underbart när havet möter elden och det blir en solnedgång som gör att vattnet brinner i kroppen….. de vilar en hemlighet här tror jag, som väntat på att få leva upp .. som en urminneskänsla som måste få komma till uppvaknande.. i nutid.

Just nu har något väkts till liv från att legat levande i under världens gråa zon…Nu lever det upp fullt av  liv och viljan till möte och längtan till återförening ..sen så stark känsla att det inte skulle gå att dämpa det igen.. livet säger inte det .. det säger lev nu aldrig mer sen ..

Jag önskar ALLA fina Vänner en

Varm och Fridfull helg….

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Förvandlingen,

En sol växer i mitt hjärta, trots kylan därute, en iskall vit snöig kall värld har brett ut sig.. så känner jag solen i mitt hjärta.

Nu är konsten i tid..

Det som är får vara , det som varit var då, det som kommer får komma.

Tänker iallafall om jag skulle möta upp.. stanna kvar och andas samma luft.

hur gör man ..

för jag orkar inte… jag vill inte tjata.. blir stressad.. vill vara snäll och att morgonen ska vara lugn och fin.. mysig frukost ..utan gnäll och skäll

MEN han går ju inte upp ens.. bara ligger där..säger till 20 ggr på en timme och han somnar om så fort jag väckt honom för 20 gången.. jag blir tokig… hur gör man? hur motiverar man? hur blir man en snäll och hjälpsam mamma när han inte vill?… hur ska skolan förstå vilket arbete det ligger bakom att han överhuvudtaget kommer dit.. ??????

HUR ska det bli sen när jag börjar jobba.. kommer han aldrig gå då? kommer det bli så att jag ska ägna min morgon till 100 telefonsamtal och tjata den vägen.?. hur gör man .. blir helt uppgiven .. få bara skrik och sur min tillbaka ..

NU vet jag inte vad nästa steg blir.. snart är det försent att han överhuvudtaget går till skolan för det är bara lunch och 2 timmar kvar på dagen.. det kommer ju inte gå …hur ska han klara det sen då. hur ska det gå för min älskade pojke min son… mitt barn..

VAR ska han hamna tillslut., varför vill han inte kämpa mer.. varför ger han upp varför förstår han inte varför varför varför..

förvånad .....ja .....och tom ...ja

sen var det inget mer..

Jo jag söker efter ett klot det är grönt lite skimrande och det liksom rör sig inuti det.

nån som sett ett..eller känt..?

Koncentration . det är ända lösningen.

Nu ska jag göra vackert i regnbågsfärger.

Suck.. jaja vad är väl en bal på...

Dansar vidare i vardagsvirvlar och sneglar på..

Det är som det är somliga är som somliga är .. ju.. faktiskt.

Jag också ..kom jag på.

jag tycker det vore fint att se en människa jag bryr mig om visa sig igen....

jag tror inte det kommer ske. jag vill vara en vän men antar att det blivit fel från början och det inte blir mer än så här. vad som är fel .. vad jag gjort eller sagt har jag ingen aning om.. jag är väldigt ledsen för det .. jag tänker och funderar nästan hela tiden .. är inte bitter är inte arg men väldigt ledsen och fundersam. jag är som jag är .. känslig romantisk och alltid hoppfull... visst kände jag mig lockad och nyfiken..men vad det hade lett till det hade jag ju förstås ingen aning om.

tråkigt är det iallafall..och jag kan inte släppa det .. vill så mycket veta vad som är fel.. eller vad som fick det att bli så tyst.

jag finns kvar här och jag önskar ..verkligen ..att det blir en fortsättning på vår vänskap...

Från att vara på väg in i ett stort "livsavgörande" så hoppar jag av och känner en sån inre ro..
Hur är det möjligt.
Vad som händer nu är bara framtidens universella planering.. jag har ingen aning om den planen.
Det ända jag vet är att jag måste hitta en väg nu .. en annan väg. och knacka på massor av dörrar.. för att se om den vägen ligger bakom där.
Ska sitta i en båt och tänka att vågorna får ta mig till stranden och därifrån ska jag gå med lystna steg ... söka efter inspirerande känslor och små eldar som behöver mer kraft.
Jag ska vara den för mig som jag vill se mig som
Därifrån ska det hända något som gör att jag vet att livet är gott och bra och mer än bara tyllgardiner och fluff.
Ser fram emot det innerligt.
Pannlampa och anteckningsbok och kamera ska vara mina verktyg och ordets kraft ska göra mig intressant och önskad.